Jag vet egentligen inte om mitt val var rätt, eller om ditt är det? Men för tillfället är det nog så.. Om jag inte hade haft så fantastiska vänner som jag har vid min sida så hade jag nog inte vågat tänka på eller prata om det. Jag hade hållt allt inom mig och till slut spruckit. Men när jag tänker på att det också var dumt att lämna roliga studer och samtal, mysiga stunder, dans och skratt, brottning som slutade underbart, söta sms som jag redan saknar och en människa som fick mig att känna mig bra och fin och allt detta på loppet av 3 veckor. Snacka om att falla snabbt dude! Jag får bita i det sura äpplet och inte tänka dig som något misstag, utan som en erfarenhet. Kanske borde jag lyssnat på alla andra, samtidigt som att jag är glad att jag inte gjorde det för jag vet och jag har sätt att det finns något mer än det du visar. Otur om och om igen.
Att om några dagar få se in i dina ljusbruna ögon och det charmiga leendet igen kommer att göra ont but i can deal with it!
Mer vad som händer på killfronten och i mitt liv har endast mina otroliga vänner med att göra så solong suckers.
LATER!