Okej mina vänner. Det känns som om Magnus samuelsson (världens starkaste man) gett mig ett knytnäve-slag rakt i magen. Som om världens fetaste människa ställt sig på mitt bröst och som om en dålig läkare opererat mitt hjärta fel, och råkade knöla ihop det, precis som ett papper i en smutsig papperskorg!
Jag vet inte vad det ska bli av mig. Vad vill jag egentligen bli? Vad vill jag göra och ha ut av mitt liv? Kommer jag orka att sätta mig vid skolbänken igen? Vart ska jag bosätta mig? Hur ser min nedrans framtid ut? Kommer jag ha fått fler tider så att jag klarar av att försörja mig nästa månad? Just nu känns allting så himla meningslöst. Jag känner mig verkligen ensam.
Jag behöver mina vänner, mina nära vänner oftare.
Ja, nu är det slut på kvällens, kanske månadens klagomål. Plikten kallar imorgon!
Ha en bra vecka.

Våga chansa, förlora, resa dig upp om och om igen och sedan vinna. Be a fighter!