Vänskaper kastas bort, rinner ut i sanden, försvinner.. Call it what you want but i just hate it. Känslan, sorgen, saknaden. Jag står inte ut. Det finns två vänskaper i mitt liv som jag verkligen vill ha tillbaka igen, som jag verkligen saknar. Att gissa vilka är inte jätte svårt. Allt på grund av pojkvänner och flickvänner. För man ska väl inte acceptera vad som helst, eller? Men men jag tänker i alla fall inte slicka.. för det är verkligen inte my thing.
Jag längtar dö mycket tills imorgon. Skola-träna-promenad med linen och vovsingarna. need you hun!

'försök att betrakta dina problem som din väg till framgång' har en person sagt till mig. Visst kan jag göra det, men till en viss gräns för jag, precis som ni är inte mer än mänsklig! Jag gör mina fel, säger dumma saker som sedan ger mig en kopiös ångest, får fel uppfattningar, är ibland för ärlig (för faktiskt så finns det inte så många av mina vänner som tål mindre bra kritik eller att man säger emot dom), men för er som tål det - VÄNSKAP!

fuck off.