Saknar att ha dig under mina rosa sängkläder ibland. Ibland saknar jag till och med det där förbaskade snarkandet. Önskar att saker var som innan men that's never going to happen och det är kanske bäst så.
Fast vem vet?

Det där med förhållande, av egna erfarenheter bråkar man alltid när man väl blivit tillsammans, är inte den första tiden den tiden som ska verka som en månaders lång smekmånad? Det kanske är bäst att ha allt det dära dåliga innan ett förhållande, lära känna både det negativa och positiva sidorna? Låta känslorna hinna prövas och verkligen se om det är rätt och om man kan lösa saker och ting? Ibland är man väldigt bra på att förhasta sig och bara se det goda och lära känna det goda, men efter ett tag tränger även de negativa sidorna sig fram och då känns det inte likadant, då ska man lära känna den sidan också och man kanske absolut inte klarar av det eftersom man redan då har världens bästa syn på sin partner som världens underbaraste och snällaste för i början visar man alltid den bästa sidan av sig själv..
only one of Josefines thoughts.