Jag började dagen med att försova mig, well done Josefine! Jag har länge undrat varför man ska få såkallat skratt-anfall då man inte borde få det, och då man också är den enda som faktiskt skrattar? Och det bästa av allt är att jag nog har kommit på svaret, i alla fall för min del sen får ni faktiskt komma på ert egna svar för jag tänker inte för er! Ser jag någon till exempel halka så spinner jag vidare på tanken och tänker hur det hade sätt ut om personen ramlade, onödiga tankar och egentligen onödigt skrivande?
Åkte vidare till Landskrona och hörde nog världens roligaste röst på tåget, lät som tjejen hade satt en get i halsen haha! Anyway.. När jag åkte hem så träffade jag linus och vi gick en välbehövd promenad och pratade om saker som ni inte alls behöver ha reda på :) Alltid lika härligt att träffa kyliga kylander faktiskt. Känns som om jag har 'det' då och allt bara försvinner, mitt livs levande lyckopiller, you are good boy (sometimes) and you know it!
Imorgon fyller även KK år och Kristoffer också faktiskt, grattis till er på eran dag grabbar! Imorgon kommer det nog inte skrivas allt för mycket eftersom jag ska till malmö och fika med Pierre och sedan hem till kristoffer.

Jag håller med om att kärleken är blind, för den ser ju inte dom stackarna som faktiskt vill ha och behöver den!

adiós a mis amigos, vi hörs!