Hur i hela friden kan man låta någon som man säger sig tycka om misslyckas, faila totalt? Ser man ingen framtid? Bryr man sig inte om människans välmående eller framtid så tror jag ganska ärligt att man skiter blanka fan i människan också, irriterande!

Hur i allsin dar kan man välja att inte bry sig om en vänskap efter massa blog, svett och tårar? Är ingenting värt att kämpa för nu för tiden, i don't get it?

Hur fan kommer det sig att jag inte sover? Började jobba klockan 20.00 igår kväll till klockan 10.00 imorse promenerade till skolan efter jag slutat och efter skolan åkte jag till Landskrona för att shoppa bort deppdagen och träna, träna som in i helvete också. Jag var hemma klockan 20.00. Varifrån kommer min ork och energi? Minst sagt undrar jag vart ifrån min motivation och självdiciplin kommer ifrån nu när allt känns som det gör?
Kan vara att orken finns där för att jag slipper minnas när jag håller igång.. Smart.

Och enligt mig(och andra) så har jag världens bästa i min omgivning. Jag är verkligen glad för all hjälp och stött jag får av er nu. Att ni tror på mig och allt ni gör för mig betyder mer än vad jag visar och säger. Jag lovar att jobba på att bli bättre på den "positiva-kritik-fronten", som jag förr va väldigt bra på. Och ni mina nära och kära i min omgivning har börjat få mig till att våga och vilja bli mig själv igen! Mig själv, ärlig - rak på sak, glad, galen, påhittig, festig, lycklig, känslosam, omtänksam och framför allt skitsnackar-fri och det är jag fantastiskt glad över! För dom jag umgås med har bättre för sig än sånt trams.
Fantastiska vänner till en fantastisk Josefine! Tänk om alla vore så bra som oss tillsammans, världen hade varit beskymmerfri!

p.s. - Världens bästa mamma. Jag är glad att jag har en mamma som stöttar, bryr sig och visar kärlek. Tack för allt du gör för mig och allt du hjälper mig med. Undra vem eller vad jag hade varit idag om du inte hade funnits? Jag älskar dig baota massa! - .d.s