Another day has gone.
I'm still all alone.
How could this be?
You're not here with me..
You never said goodbye!?
Someone tell me, 
why did she have to go?
And leave my world so cold..

1990-01-01
2008-07-30

"Hur kan nått så stort förvandlas?
Hur kan man tappa orken att andas?
Jag blundar och håller andan lite.
Hjärtat stannar, fan, vad ska jag ta mig till?
Jag blundar och håller andan lite till,
tiden stannar nästan alltid där jag vill.
Och jag vet att hundra år från och med nu
kommer det alltid att vara du när jag blundar.
Så jag håller andan och blundar lite till.
Jag vill känna att du finns här hos mig,
tar min hand och säger att allt ska ordna sig.
För jag vet att hundra år från nu,
kommer det alltid vara du, när jag blundar.
Så jag håller andan och stänger ögonen,
för att se att du finns här och nu. /vicki"

Ett brev från Vicki till mig när vi var ungefär 12 år gamla:
"Hej gumman!
Nu ligger jag i din säng och tänker på dan som gått! Varit riktigt kul!
Men jag längtar efter min älskling. TACK för att du finns och hjälper mej när mitt huvud cpar sej!
Men men ta hand om dig nu min bästis älskar dig otrooligt mkt! // din tjej
(Jossan+Edin= puss på lisse!)"

Haha, vicki lilla vän. Vi skrev verkligen som krattor som ann-louise sa när hon ringde mig, bara några dagar efter det hände. Det som inte fick hända. Och sättet vi skrev på, sjukt. Bästa vänner och bästa brev vänner <3
JAG TÄNKER PÅ DIG HELA TIDEN TILLS DEN DAGEN VI MÖTS IGEN!


 jag älskar dig.