Jag är så trött på människor som klagar på andra. Det är skitsnack hit och dit, snea blickar här och var. Vad är det svåra att glädja sig för någons framgång? Jag är trött på kommentarer så som "vart fan får du alla pengar ifrån, du shoppar ju hela tiden?". Ja för det första så går jag i skolan, kämpar och pluggar som en gnu för att klara av skolan nu det sista så att jag kan få en fullständig gymnasiekompitens. För det andra så jobbar jag extra så mycket jag bara kan, orkar och hinner med. För dom pengarna betalar jag lite till hemmet, mobilen och MINA EGNA KLÄDER OCH SKOR! För det tredje så sparar jag pengar, jag har ett kapitalkonto som jag försöker sätta in så mycket pengar som möjligt på varje månad till ett körkort och nöjen! Där har ni en förklaring till varför jag kan leva och varför jag har ett så hyfsat bra liv!
Jag har också mål i mitt liv. Mitt mål är att bli ambulans sjukvårdare. Det är flera år till av pluggande och slitande samtidigt som jag fortfarande så mycket som möjligt ska jobba extra så jag så snart som möjligt kan flytta hemifrån.
Barn finns inte ens i mina tankar än. Barn ska jag inte tillverka förrän jag har en fast och stabil inkomst som täcker alla räkningar så som hyra, elektronik, fordon, mat och så att jag själv kan unna mig nya kläder så att jag fastän jag är mamma kan känna mig fräsch och fin! För det tycker jag att alla mammor ska ha rätt till att göra! Och för att jag ska kunna ordna så att mitt barn får en bra uppväxt så måste jag självklart träffa en kille som har samma värderingar i livet som mig. Ingen jävla slöfock som varken orkar jobba eller gå upp på nätterna!
Visst är jag inte ens 20 år gammal men någon gång måste man inse att livet går snabbt och snart så står man där. Man kan inte leva barnet hela tiden. Man måste vilja och våga mogna med sin ålder.
Så snälla söta rara ni. Innan ni nu fortsätter att prata vidare om mig som ni gärna får göra efter ni har skickat en fråga eller frågor till mig om någonting är oklart. Hoppas jag har varit tydlig nog så att i alla fall någon ska förstå vad det är jag menar.
Och mitt umgänge föresten. Det väljer jag alldeles själv. Jag väljer att umgås med människor som lyfter upp mitt humör, som får mig att skratta och må bra, som får mig att orka och vilja och som själva gör något med sina liv.
Så tack för mig och ha en fortsatt trevlig dag!