längesedan jag skrev.
Min helg har varit fantastisk, den har bjudit på både det ena och det andra. Mys med underbara, goda cider, lockat hår, högklackat, något som bara dom bästa får veta och älskvärd shopping, vem fan blir inte glad av det? Världens lyckorus! Jag bara älskar att shoppa.
Imorgon åker jag även till Göteborg där jag ska träffa släkt och vänner, shoppa mer och festa, lovely!
Och idag slog det mig att det imorgon är exakt en månad kvar tills carofinen åker till thailand med pojkvännen, silken gris! Men jag är glad ändå pärlan, you and me to the end <3
Kommer antagligen inte uppdatera alls mycket nu när jag är i Göteborg eller så gör jag det från Fias data, en daglig uppdatering :)
kärlek från mig till vissa! tja.
erkännande.
Snart får jag veta om henne, någon annan, lungorna kommer tömmas men inga tårar skall falla, för jag förstår. Jag kommer se henne och hon kommer vara allt annat än mig, jag kommer förstå varför, för det var ju så uppenbart att jag inte kunde göra han lycklig. Så jag ger henne en blick och ler, för jag vet innerst inne att hon kan göra honom lycklig.
Sedan vet jag inte vad som hände, jag vet inte varför han alltid ser på mig på det där sättet nu för tiden. Som om jag har blivit bräckligare. Som om han är rädd att jag ska gå av på mitten.
Och jag undrar om han är den enda som märker det..
Om han vore här nu så skulle jag kyssa honom på kinden, inte på munnen och jag skulle inte hålla honom i handen och heller inte försöka att få honom att stanna kvar.
Skulle han fråga, beskymrat, så som han alltid gör "hur mår du?" så skulle jag den här gången ge honom sanningen, "jag är ensam".
Men jag skulle le, nog med en tår i ögat och sedan skulle jag säga "jag hoppas att du är lycklig".
YES!
Och idag var jag hemma klockan fyra och bestämde mig för att sätta mig ner att plugga och göra nästa veckas läxor, eller när dom nu är till. I vilket fall som helst. Då är dom i alla fall gjorda och då kan jag koncentrera mig mer på det som jag är lite efter i vilket jag kanske med lite tur kommer att hinna med, med bara massa vilja och självdiciplin och vissa uppoffringar så fixar jag det nog :) och underbara vänner, tacktacktack för att ni hjälper mig med vissa av mina uppgifter. Vad i helvete hade jag gjort utan er? Ja jo jag hade visserligen haft ännu mer panik än vad jag faktiskt har nu och mindre tid med er, tack jag uppskattar er verkligen!
orkar inte mer. detta är tråkigt. tja
vicki.
I'm still all alone.
How could this be?
You're not here with me..
You never said goodbye!?
Someone tell me,
why did she have to go?
And leave my world so cold..
1990-01-01
2008-07-30
"Hur kan nått så stort förvandlas?
Hur kan man tappa orken att andas?
Jag blundar och håller andan lite.
Hjärtat stannar, fan, vad ska jag ta mig till?
Jag blundar och håller andan lite till,
tiden stannar nästan alltid där jag vill.
Och jag vet att hundra år från och med nu
kommer det alltid att vara du när jag blundar.
Så jag håller andan och blundar lite till.
Jag vill känna att du finns här hos mig,
tar min hand och säger att allt ska ordna sig.
För jag vet att hundra år från nu,
kommer det alltid vara du, när jag blundar.
Så jag håller andan och stänger ögonen,
för att se att du finns här och nu. /vicki"
Ett brev från Vicki till mig när vi var ungefär 12 år gamla:
"Hej gumman!
Nu ligger jag i din säng och tänker på dan som gått! Varit riktigt kul!
Men jag längtar efter min älskling. TACK för att du finns och hjälper mej när mitt huvud cpar sej!
Men men ta hand om dig nu min bästis älskar dig otrooligt mkt! // din tjej
(Jossan+Edin= puss på lisse!)"
Haha, vicki lilla vän. Vi skrev verkligen som krattor som ann-louise sa när hon ringde mig, bara några dagar efter det hände. Det som inte fick hända. Och sättet vi skrev på, sjukt. Bästa vänner och bästa brev vänner <3
JAG TÄNKER PÅ DIG HELA TIDEN TILLS DEN DAGEN VI MÖTS IGEN!
jag älskar dig.fredagsfestligheter med bästa.
Riktigt bra kväll igår med sprit, allsång, högklackat och världens bästa Caroline.
Vi var i dagstorp och konkurenssen där? HA, NOTHIIIIING ;)
Från bra till något helt konstigt, för jag vet faktiskt inte ens varför jag bryr mig om en människa som ärligt talat skiter i sig själv, TOTALT! Men jag är nog mest rädd för att se folk som jag verkligen tycker om att misslyckas och välja fel vägar när jag själv har gjort det så attans många gånger. Kan jag förändras kan du, kan jag lyckas så kan du. Man måste bara hitta orken, viljan och det positiva tänkandet vilket inte alltid är så enkelt.
Det finns helt enkelt några få personer som man nog skulle ha offrat väldigt mycket för.
You don't know him at all, thats a fact baby!
Make sure to know, before you open your mouth.
Just open your fucking eyes bitch!!!
vänskaper som har och ger det lilla extra.
JAG ÄLSKAR ER, ni är fan så fantastiska. Jag är lyckligt lottad som har er i mitt liv.
balklänning.
Talle blir min kavaljer och vi ska skapa oss en egen scrapbook, just for us. Fun fun fun!
Minnen från en lycklig ungdom kan göra vuxenlivet lyckligt.
Massa mys idag ben :) i love you.
tankar och tack.
Hur i hela friden kan man låta någon som man säger sig tycka om misslyckas, faila totalt? Ser man ingen framtid? Bryr man sig inte om människans välmående eller framtid så tror jag ganska ärligt att man skiter blanka fan i människan också, irriterande!
Hur i allsin dar kan man välja att inte bry sig om en vänskap efter massa blog, svett och tårar? Är ingenting värt att kämpa för nu för tiden, i don't get it?
Hur fan kommer det sig att jag inte sover? Började jobba klockan 20.00 igår kväll till klockan 10.00 imorse promenerade till skolan efter jag slutat och efter skolan åkte jag till Landskrona för att shoppa bort deppdagen och träna, träna som in i helvete också. Jag var hemma klockan 20.00. Varifrån kommer min ork och energi? Minst sagt undrar jag vart ifrån min motivation och självdiciplin kommer ifrån nu när allt känns som det gör?
Kan vara att orken finns där för att jag slipper minnas när jag håller igång.. Smart.
Och enligt mig(och andra) så har jag världens bästa i min omgivning. Jag är verkligen glad för all hjälp och stött jag får av er nu. Att ni tror på mig och allt ni gör för mig betyder mer än vad jag visar och säger. Jag lovar att jobba på att bli bättre på den "positiva-kritik-fronten", som jag förr va väldigt bra på. Och ni mina nära och kära i min omgivning har börjat få mig till att våga och vilja bli mig själv igen! Mig själv, ärlig - rak på sak, glad, galen, påhittig, festig, lycklig, känslosam, omtänksam och framför allt skitsnackar-fri och det är jag fantastiskt glad över! För dom jag umgås med har bättre för sig än sånt trams.
Fantastiska vänner till en fantastisk Josefine! Tänk om alla vore så bra som oss tillsammans, världen hade varit beskymmerfri!
p.s. - Världens bästa mamma. Jag är glad att jag har en mamma som stöttar, bryr sig och visar kärlek. Tack för allt du gör för mig och allt du hjälper mig med. Undra vem eller vad jag hade varit idag om du inte hade funnits? Jag älskar dig baota massa! - .d.s
överskotts energi till MAX.
Aja, jag skriver inte allt för ofta nu för jag hinner knappt sitta vid datan. Och nu måste jag till och med sluta så ha det toppen tills nästa gång.
Tjatja hjärtan.
Talle och jag ska till skolan och plugga och leta lärare fastän vi har hemstudier. Träning och solning efter :)
Och idag passade jag på att shoppa bort lite depp som jag känt idag. Like always!
vem vet.
Men jag är bara så in i helvetes lycklig ändå.
Eller kanske det är så att utsidan döljer det insidan inte visar?
Vem vet..
Som sagt, den 12 april kommer allt lugna ner sig. Jag börjar faktiskt tro på dig N.
(jag vill att Vicki ska komma på min student, älskade, vi skulle göra allt tillsammans, till och med dö. Och du förvarnade inte ens. JAG SAKNAR SNART IHJÄL MIG. Kan det vara så att sorgen och förståelsen kommer nu, som en baksmäll? har jag börjat inse nu att jag aldrig mer kommer få se dig?)